julo och mimo

det tär på krafterna att dja i 4 timmar.
tacka vet jag fruktiga & bäriga drinkar och komplimanger.
det får en att orka.
-är ni kända djs eller?
-nae.
-åh jaha, jag trodde det för ni är ju så bra.

jag är så less på alla äckliga rutiner. uttråkad och less.
jag vill ha något nytt. ytterst sällan så händer det, men stöter istället bort och känner inte efter. undra om det är därför jag känner mig så bitter ibland. jag vill inte vara bitter. vad ska man göra då?
köpa egen lägenhet?
färga håret blont?
flytta till en annan stad?
gå på mollys varje helg?
starta sekt?
nae...

är less på trender också. klart jag är. speciellt på alla trender som kretsar omkring överallt på tumblr. aaaah. obefintliga lår, regnbågsfärgat hår, att depression anses som någonting coolt, synliga revben, "smutsigt-är-snyggt", kors, minimala & räfflade jeansshorts och upprullade mössor. när tar det slut? give me something new, plz.

är orolig över min bästaste persikofärgade katt. haltar på bakbenet och ligger bara i gungstolen. får klump i magen:(

här kommer tre bilder.
bild ett: jag innan nova-spelningen i min finaste påskklänning (för övrigt så består 99 % av alla bilder som finns på mig av kort-i-spegel-poser! ni kanske har märkt det vid det här laget...)
bild två: min farmor och farfars hund Saga. ser alltid jätteledsen ut, men det är hon inte.
bild tre: kusen Celeste som är en äkta bitchig/illbattig 5-årig. hon sa "mimmi, asså när jag blir stor ska jag va med dig och dina kompisar och då ska jag ha mammas byxor och mammas börs!" lägg märke till att hennes ögon har exakt samma färg som stolarna.



hejdå
/mimmi