julo och mimo

Jag tror att mina ben aldrig förut har cyklat längre än vad dom egentligen behövt. Ikväll hände det. Trampade fort, fort förbi mitt hus, förbi öb-korsningen, förbi vithuset, förbi Sundströms gamla västerbottensvilla, förbi Tuvagården, förbi den där hästhagen och tillsist ner till älven. Egentligen så vet jag inte vad som drev mig men jag misstänker att det var för att jag är ledig i 3 fucking dagar och ville bara inte hem än. Om man dag efter dag jobbar dygnspass på dygnspass i en ocharmig lägenhet med totalt tre fönster alla vända mot nordöst vet man inte hur julinätterna känns eller ser ut längre. Man kan inte ens ana. Nu har jag iaf kommit fram till att solen går ner strax efter 22 och att det bevisligen blir väldigt mörkt framåt 1-tiden. Inget gör mig mer hopplös än när de ljusa sommarnätterna från ingenstans förvandlas till snart-är-det-höst-nätter. Det är inte alls så mycket mygg längre och älven rinner numera i långsamt mak. Rätt kallt och ganska fuktigt har det blivit också.

Känns som att tiden bara flyr. Ungefär som att hålla vatten i kupade händer nivet, hur mycket man än kniper med fingrarna så rinner vattnet ändå bara igenom. Alla saker som jag planerat att göra ("I sommar ska jag....") har inte blivit av och nu känns allt plötsligt alldeles för jobbigt, okul och way too big. Undra om det känns så för alla eller om det typ bara är jag? Försöker intala mig själv att det är lite så för alla, för att inte känna mig allt för miserabel.

Det är rätt fascinerande hur saker kan förändras så snabbt och hur stor påverkan de kan ha. Förändringarna som sker i mitt liv just nu fuckar me up. Jag saknar jämt och önskar att man kunde styra människors handlingar via tankens kraft, mixerbord, nå slags spakar eller bara vad som helst. jag skulle ändra på alla saker innan det barkade ur. fan fan fan. känner mig så liten ibland att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Ikväll fick det ju bli lång bort, helt själv, vid älven. Andas in, andas ut och sen andas in igen. Det hjälper för stunden.

Hade bara tänkt avsluta med att säga: jag är så magiskt kär i Elias Bergkvist och han är di beste. Tack.
/Mimm

än en gång var trästock slut för i år
tack och bock det har varit skoj
och tack alla ni som dök upp och dansade till vår konstiga/kungliga musik
det var nice

idag är en perfekt dag för titta på christan the lion och dö lite inlindad i en fårfilt med en sandwichglass i den ena handen och en godispåse i den andra
gah
/mimmi

:*

jag jobbar ungefär hela tiden.
dygnspass på heldagspass på dygnspass...
känner mig helt avskärmad från real life.
miss ma friends.

men tack och lov så är det ju trästockfestivalen imorgon och då blir jag äntligen ledig i tre dagar.
det ska bli br4 och kul ja.
som julia sa i inlägget nedan -kom till krafthallen klockan 23.45 på lördag!

puss.
/mimmi

har jag
men jag smittar inte längre
antibiotika i 10 dagar hej

här är några få bilder från en fiskeutflykt i måndags






ängen som ni ser ovan sprang jag och emma omkring nakna på
sen kom det en tant och frågade vad vi sysslade med
:p:P:P.:P.p:PP;P:P
/mimmi

sluta stänga in er själva. öppna ba ögonen för att se utanför och runt (det var ju precis så du sa själv). det finns så mycket mer.

jag vill inte leva i en värld där impulsbeslut styrs av själviskhet eller där ens bästa vänner backstabar en långsamt och djupt i ryggen när man minst anar det.

det finns ju moraliska rätt & fel, det vet alla.
ibland begår man misstag, men bara för att det har hänt en eller två gånger tidigare är det inte okej att börja handla efter andra människors misstag som om det inte vore något fel i det.

det finns en anledning till att det är så pass många som mår dåligt, och det är just pga det här. tänk ett steg längre.
/mimmi