julo och mimo

funderar ärligt på att krypa in under täcket och fly från verkligheten. hur mycken man än inte vill inse det, så går det ändå inte att komma undan. hejdå-årstiden. saknad och ensamhet och ovisshet och olika världar och "every day is like sunday". vill inte.

sommaren gick alldeles för snabbt, som vanligt då. den har varit så annorlunda och jag har känt så många olika känslor. bubblat över av kärlek och gråtit över de svidande knivsåren bak på ryggen. önskar att jag jobbat mindre, för pengar betyder egentligen ingenting.

vissa saker är ouppklarade och konstiga och fullkomligt idiotiska. även fast jag önskar att saker vore annorlunda så hoppas jag att det kommer lösa sig, på ett eller annat sätt. Dock så vet jag inte hur och jag vet heller inte när.

Jag vet heller inte när vi ses nästa gång, men jag hoppas att det blir snart. jag kommer att sakna er fina vänner. kram.
/mimmi